Undra om man ska försöka börja den här dagen på + sidan och försöka komma i tid till jobbet. Jag gör lite så nu. + / – och så ser man vem som vinner i slutet. Det viktiga är att ha koll på hur många minus man skapat själv.

Samtalen med mamma brukar vara mer eller mindre intressanta.  Oftast ringer hon i sina mörkare stunder och undrar om inte jag kan komma och hämta henne följt av frågan, vad gör pappa? Men inte sist, nä då var det mer grubbleri, inge gråt, bara lite funderingar.  Funderingar på att färga håret knallrött, vilket jag hoppas att någon i personalen sätter stopp för när hon väl sitter hos frisören.  Det var funderingar på att vara fin. Mamma fyller 60 snart och då vill hon nog bara vara fin.  Så det får bli en tur till Gällstad och se om inte jag kan hitta lite smink och ta med mig hem, den där gamla mascaran som ligger långt ner i hennes necessär duger nog inte till en sminkning. Jag ska inte säga så mycket om mamma, det är vad det är. Men det verkar som att hon kan, ta in, reflektera och återberätta i större utsträckning än tidigare och det är ju alltid nått.

Direkt saxat från Stureplans Vackraste.  Varsågod, en trummis med ADHD.

Jag producerar ganska mycket skittext, dvs. tankar och vardagsbetraktelser. Grundkonceptet är ju att dessa texter ska hamna här på bloggen men oftast så glöms de bort och ligger kvar i burken. Jag har just hittat en sådan text som jag skrev i somras och som aldrig blev publicerad.

2000-talets häxbränning
Jag sitter i fåtöljen med katten uppkrupen i knät. Den är kelsjuk och vill ha så mycket kärlek som det går att utbringa från den mänskliga varelsen. Plötsligt så stannar mina händer under hakan på katten. Det sitter något där som inte ska sitta där. En parasit utan någon nytta. Larmet går. FÄSTING skriker jag. Pappa rusar upp ur soffan för att hämta lämpliga instrument som kan hjälpa oss i bortagandet av parasiten. Själv drabbas jag, precis som i låttexten av björn rosenström, av panik, kolik och kväljningar. Katten har ju fattat att det är något på gång och gör motstånd med ALLA klor som går att ta fram. Pappa kommer in med ett urval av pincetter som han kommit över billigt när tandläkarkliniken i byn la ner. Krampaktigt håller jag i katten medan pappa plockar bort fästingen – Bränn den! Väser jag när parasiten sitter i pincetten. Det byggs upp ett bål av tändstickor och fästingen förkolnar under en spänd tystnad. Fästingen är borta och katten konstaterar att det där med mänsklig kärlek kan han gått klara sig utan. Söderfolket plockar fästingar med lika stor självklarhet som vi drämmer till mygg, men för oss norrlänningar är ju fästingen något ovanligt. En äcklig varelse som är relativt ny i vår värld. Det är därför det blir panik i familjen Westins hem när katten kommer hem med en fästing på halsen.  Så nu sitter vi här, i chock över vad som just hänt. Katten ger oss blickar som säger – Kommer ni nära mig igen så klöser jag ögonen ur er. Lika bra det, jag vill inte mysa med katten något mer.

//A

Yes då har vi kickat ut Gävle från det heliga landet.
Definitionen av norrland område lyder så här: Norrland är den nordligaste och största av Sveriges tre landsdelar och består av landskapen Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Lappland, Medelpad, Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland.
Vi har förlorat Gästrikland och det är väll ingen som direkt sörjer. Den nya gränsen bör, enligt mig, definieras av den 62:a breddgraden som ligger några mil söder om Sundsvall. Ingen hänsyn till kommuner, länsgränser eller landskap tas. Nä en fin perfekt linje skall avgöra huruvida du är Norrlänning eller inte. Jag tycker att vi ska gräva ett dike, en mur känns så fientligt. Ett litet fint dike som löper från öst till väst, genom Bergsjö och rakt över Kårböle. Vad går vi miste om då? Ja en gigantisk brännbar halmbock och Brynäs. Jag tror vi klarar oss. /A