Kategoriarkiv: Allmän text

En sak bara… det är jättesvårt att få upp eld i en toppmatad kamin. Det är min ursäkt.

På rea alltså. Vi tänker lite så. Att om man köper något på rea så tjänar man pengar. Jag behövde ju ändå två par skor. Ok kanske inte två men nu blev det så i alla fall. Jag har kikat på stövlar hela hösten och vintern. Provat och provat. Antingen får jag inte igen dragkedjan just där vid vristen och när jag väl får det så är de för stora över vaden. Det är svårt att hitta ett par bra stövlar. Jag skulle egentligen bara köpa en hamburgare till middag. Jag har egentligen köpstopp den här månaden. Bredvid Gällstagrillen ligger Vagabond Outlet. Det står finalrea på fönstren. Jag kommer ändå inte att hitta nått men man kan ju kika lite tänkte jag. Jag kommer in och inser att det kanske finns hopp. Skorna är sorterade i storlek och det finns ganska mycket. Jag går fram till hyllorna med storlek 40 och 41. Det är nästan bara svarta stövlar på hyllorna. Jag börjar prova. Expediten står och hejar på. Skorna är märkta med ordinarie pris och outletpris. Jag frågar vilket som gäller? Det lägre priset svarar tjejen i kassan. Jag blir lite rusig när jag inser att stövlarna i äkta skinn som jag står och håller i kommer att kosta mig 290 kr. Efter mycket om och men går jag där i från med två par stövlar, skokräm, impregnering och en skobortste.  För…768Kr!!!! Skorna sitter perfekt. Jag är nästan beredd att ge upp julafton för fler sådana här upplevelser.

-Ja vårt nya kontor du vet!? Kollegan sa det lite skämtsamt i telefon i dag. De två senaste dagarna har varit mer eller mindre intressanta. 75 stycken 30 kilos paket skulle öppnas och sedan bandas (man kör band runt ett paket i stället för tejp eller häftklammer) Det har varit sjukt tungt men vi har haft rätt så roligt.  Dagen avslutades med att vi kollade in älgkon i skogen utanför vårt kontor.

Såg förresten att Doroteaockupanterna hade tagit sig ända till Rapport i kväll. Hade tänkt att skriva något om rättigheter , se Sockenvägens Söta inlägg, men jag orkar inte.

Föräldrar på Facebook. Som dokumenterar sina barns förehavande genom statusuppdateringar. Varje steg. Viktkurvor. Magsjuka. ALLT. I dag fick man gissa vikt och längd på en unge som nyss varit på BVC. Jag gissade ingen vikt, jag scrollade vidare och letade efter barnlösa människor. Men jag ska inte säga nått, mina statusuppdateringar handlar om katten. Folk skiter väll fullständigt i om hon har snurrat in sig i en gardin eller inte. Men jag inser ju det. Att jag måste sluta. Det gör inte föräldrarna.  Imorgon fyller finaste Sofi år. En förälder som inte skriver om ungen på Facebook. Jag tycker om dig för det. Grattis.

Min julpackning är lill Stinas nya lekplats.

Över julklappen som någon okänd människa ska få. Kan jag hitta något bättre än 2 fula porslinshundar. Måste göra det i morgon i så fall. Varför köpte jag inte ett stort jäkla blockljus för? Det skulle ju vem som helst uppskatta.

Katten alltså. Jag tar kort och så pratar vi.

Såg en film i går. Det slog mig då att det finns en Skarsgård för alla åldrar. I just den filmen hade en sockersöt Bill Skarsgård huvudrollen. Pappa Stellan tillgodoser 60-70 talisternas behov av ögongodis. Alexander 80-talisterna och Bill 90-talisterna.
När jag var yngre var Alexander det snyggaste som kunde vandra omkring i en tv. Vet inte hur många gånger vi såg Vingar av glas. I slutscenen står Alexander lutad mot en volvo 240 kombi. Han har pilotbrillor och spretigt hår. Med jävligt mycket god vilja kunde kanske en av killarna i vårt gäng vara lite lik Alexander. Men så var det ju inte.
Vad jag vet så finns det ju en ännu yngre son. Så framtida generationer är ju som garanterade ”sin” Skarsgård också. Tänk att vara familjen som det trånas efter, finns det ens någon motsvarighet?