Ok nu har vi bott här ett tag. Det enda vi har pillat med är köket. Resten av alla ”charmiga” 70-tals detaljer har vi lämnat till en framtid där vi har mer pengar och energi. Köket var ju nästan perfekt som det var men det blev ännu bättre med lite färg.
Vi har målat, bytt bänkskiva, ho och blandare. Här är köket före färgen.
Och här är några bilder efter
Jag vet att jag har varit inne på detta förut. Jag vet att jag har för mycket prylar och lätt skulle kunna städa bort hälften. Hälften av allt borde slängas, skänkas eller säljas. Hälften i den där pryllådan där det ligger pryttlar, hälften av alla böcker, hälften av alla kläder…och så vidare.
Frågan är om jag ens skulle märka det om häften försvann, mest troligt inte men det är ju en bra början. Och sen då? Ja ge fan i att köpa nya grejer vore ju något.
Men det kommer att bli svårt. Jag drömmer ju om den där gedigna bokhyllan som fyller en hel vägg. Jag drömmer om stora väggytor där jag kan hänga alla mina tavlor. Men jag kan ju inte sitta och spara alla mina jävla prylar i väntan på att detta ska hända. Det går inte. Jag mår dåligt av alla mina saker. Hälften måste bort. Jag börjar i helgen.
Jonna Jinton skriver som sömnparalys i sin blogg. Jag har inte haft en aning om att detta fenomen haft ett namn. Jag har dock upplevt det, en upplevelse av att vara vaken fast kroppen inte reagerar på det. Det hände för någon dag sedan då jag låg i sängen och tänkte -ok jag är vaken, dags att kliva upp en ingenting hände. Man försöker verkligen röra någon del av kroppen för att bryta det men det går bara inte.
Den längsta perioden jag har haft inträffade i Luleå för en herrans massa år sedan. Jag ligger i sängen och hör en katt springa genom rummet och börja leka med en plastpåse. Jag tänker att vad fan gör mammas och pappas kattunge här? I en dröm så kan vad som helst hända och man tycker att allt är så logiskt. I detta tillstånd förstår man att det inte är logiskt. Det som händer efter kattens lek är att låten cry me a river med Justin Timberlake börjar spelas högt. Jag tänker då att nu måste jag vakna för att komma ur detta och jag försöker röra en arm för att vakna. Till slut lyckas jag.
Tack och lov har jag aldrig upplevt något obehagligt under dessa ”förlamningar” vilket annars verkar vara vanligt.
Det är nu man ska vara som en ny människa, äta nyttigare och träna mer. Fungerar sällan särskilt bra det där. Förra året slutade jag snusa bara så där på nyårsafton och lyckades hålla det i några månader.
Träna mer kommer jag nog att göra men det är ju för att jag tycker det är kul. Lusten för att träna är ju något som kommit under ganska lång tid. Att tro att man ska vakna den 1/1 och poff bara vara en riktigt hurtbulle är ganska orealistiskt.
Men i vilket fall, ska man börja träna nu så kommer det att göra ont oavsett. Det är lika bara att ha den inställningen. Jag har varit mer eller mindre stilla i ca 2 veckor och började året med en 6 km lång promenad. Det gjorde ont och gör det fortfarande. I dag blir det gymmet och ett viktmässigt ganska lätt pass.
I dag blev de flesta julklapper inköpta. Är det fel att be om att få ärva de julklappar man ger? Köpte en väldigt fin scarf till farmor som jag mest ville ha själv. Nu måste jag bara börja planera för hur jag ska få med julklappar och egen packning i handbagaget på flyget.
N som i Norrland 