Detta gjorde Ernst i sitt program. Han visad hur man satte lera i en vedspis. Vår sotare menade också att det kunde vara en bra ide. För Ernst gick det jäkligt smidigt och han avslutade hela inslaget med att svärta spisen också. Så smidigt är det inte och svärtan är väldigt svart när man börjar spilla och gegga med den.
Det är en tunna plåten på ugnen man ska sätta lera på. Den kan gå sönder annars. Det hade våran redan gjort. 
Ok nu har vi bott här ett tag. Det enda vi har pillat med är köket. Resten av alla ”charmiga” 70-tals detaljer har vi lämnat till en framtid där vi har mer pengar och energi. Köket var ju nästan perfekt som det var men det blev ännu bättre med lite färg.
Vi har målat, bytt bänkskiva, ho och blandare. Här är köket före färgen.
Och här är några bilder efter
Alla säger samma sak -Det tar längre tid och blir dyrare än man tror. Själv ler man lite tillgjort och tänker -inte för oss. Men så är det. En av universums sanningar. Det tar längre tid och blir dyrare än man tror. Vi skulle ”bara” fixa lite i köket. Måla lite och byta bänkskiva. Små grejer. För det första är ALLT dyrt. Hur en liten burk färg kan kosta upp mot 300 spänn är ju en gåta. Men Teknos måste gå bra som företag. Går det att köpa aktier? Sedan är allt snett. Något man tydligen! får räkna med i gamla hus. Till sist så strular saker. Nä till sist ska man vara överens. Som par. För det är ju bägges hus. Men men vi har fixat lite i köket. Målat lite och med inställningen att det kan inte bli värre.
Här är lite före-bilder på vårt kök. Efter får jag ta senare, den sista listen är inte på plats än….
Jag vet att jag har varit inne på detta förut. Jag vet att jag har för mycket prylar och lätt skulle kunna städa bort hälften. Hälften av allt borde slängas, skänkas eller säljas. Hälften i den där pryllådan där det ligger pryttlar, hälften av alla böcker, hälften av alla kläder…och så vidare.
Frågan är om jag ens skulle märka det om häften försvann, mest troligt inte men det är ju en bra början. Och sen då? Ja ge fan i att köpa nya grejer vore ju något.
Men det kommer att bli svårt. Jag drömmer ju om den där gedigna bokhyllan som fyller en hel vägg. Jag drömmer om stora väggytor där jag kan hänga alla mina tavlor. Men jag kan ju inte sitta och spara alla mina jävla prylar i väntan på att detta ska hända. Det går inte. Jag mår dåligt av alla mina saker. Hälften måste bort. Jag börjar i helgen.
Jonna Jinton skriver som sömnparalys i sin blogg. Jag har inte haft en aning om att detta fenomen haft ett namn. Jag har dock upplevt det, en upplevelse av att vara vaken fast kroppen inte reagerar på det. Det hände för någon dag sedan då jag låg i sängen och tänkte -ok jag är vaken, dags att kliva upp en ingenting hände. Man försöker verkligen röra någon del av kroppen för att bryta det men det går bara inte.
Den längsta perioden jag har haft inträffade i Luleå för en herrans massa år sedan. Jag ligger i sängen och hör en katt springa genom rummet och börja leka med en plastpåse. Jag tänker att vad fan gör mammas och pappas kattunge här? I en dröm så kan vad som helst hända och man tycker att allt är så logiskt. I detta tillstånd förstår man att det inte är logiskt. Det som händer efter kattens lek är att låten cry me a river med Justin Timberlake börjar spelas högt. Jag tänker då att nu måste jag vakna för att komma ur detta och jag försöker röra en arm för att vakna. Till slut lyckas jag.
Tack och lov har jag aldrig upplevt något obehagligt under dessa ”förlamningar” vilket annars verkar vara vanligt.
N som i Norrland 