Jag bor längst en väg där ingen annan bor. Jo längre bort finns ett hus till. Herren i huset tar alltid deras suv och hämtar tidningen på morgonen. Den enda trafik som finns längst ”våran” väg går oftast till deras hus. Mig är det ingen som hälsar på så kommer det en bil så vet Jag att den oftast fortsätter till dem. ( en gång har det knackat på hos mig, var luftvärmepumpsnissen.) Till saken. I dag passerade en ambulans mitt hus. Den hämtade någon i huset längre bort och så körde ambulansen och suven i väg. Jag blev lite ledsen. Det är ju bara vi längst vägen. Vi har ju något gemensamt. Sen blev jag på bättre humör när jag insåg att ambulansen faktiskt hittar ut till oss. Måste jag någon gång ringa ambulansen så har dom grejer som visar vägen ut i fårhagarna. Men den är mest ledsamt hela den här historien.